trouble

Dom har dagarna har gått så otroligt fort, vi har snart varit här i en vecka. Jag har inte tänkt nånting alls på skolan och på att jag börjar min degree utbildning på torsdag. En sak i taget, lägenheten behövdes fixas först. Nu är den beboelig och jag har tid att börja bli nervös för utbildningen ist.

Pappa ska sälja Wilma mitt i allt. Jag har ju haft henne sen jag var 4år. När jag var liten fick jag honom att lova att vi skulle ha blommor i henne på tomten den dagen hon inte gick att köra längre, så verkar de inte bli. Jag skrattar åt mig själv att jag kan bry mig om en båt så mkt men hade jag haft pengar hade jag köpt den av honom. Senaste samtalet jag och pappa hade handlade om at jag ville åka hem och säga hejdå till henne, fick ett sms av pappa där det stod: ”ska du åka hem och prata med en plastbit, sluta larva dig” Antagligen har han en stor poäng och det är ju allmänt känt att jag blir för fäst vid saker och ting så han får väl sälja den himla båten då. Men jag gillar det inte, och jag lovar att den betyder minst lika mkt för mig som folk blir fästa vid sina hundar eller liknande!

Idag var jag vid waterloo för att strosa runt lite och gå in på internet, skönt att komma ner till hamnen en stund även fast det var otroligt överbefolkat och verkade vara riktigt turisttät område. Hittade annars inget jag gillade med det området, var lite som elephant and castle, riktigt ostrukturerat, sånt gör mig stressad. London bridge e favoriten, riktigt mysigt område. Snacka om att jag suttit för mkt på starbucks där(jag som inte ens gillar starbucks) och letat boxning o dans center i London. Jag borde få jobb på ett informations center om Londons fittness center nu för jag tror fan jag vart inne på varje hemsida som finns gällande träning i London.

Nu sitter jag på Niklas dator eftersom vi är för otekniska för att få mobilt bredband på min. Jag älskar kvällar, de är så mycket mindre krävande än mornar, iaf tills skolan och träningen börjar. Gäller att passa på, fram med kaffe! 

Vi kom iväg till IKEA.. Efter att Niklas och jag diskuterat en halvtimme om  vilket som var närmast så kom vi fram till att jag hade rätt! Haha Niklas som aldrig brukar ge sig, hur ska vi kunna bo ihop ett år?

Vi hade vår kära vän Julia hos oss inatt och hon hade nog rätt i att Rakel behövs i vår lägenhet, hon är lugn och verkar kunna stabilisera oss lite.

Vi spenderade 3 timmar på IKEA efter att vi ätit köttbullar där, jag mådde inte bra. Kanske var för att den ända gången jag tänkt att jag skulle behöva samsas om möbler och grejer till en lägenhet var då jag och Johan snacka om hur vi skulle bo. Nu så gick jag ist med två andra personer med helt olika smak och vi skulle få ihop det till vår lägenhet. I slutändan så kom jag iaf på att vi alla samsade ganska bra och man får ha sin egna prägel på sitt eget rum ist. Dessutom så skulle nog jag och Johan bråkat hundra gånger mer om vi skulle vart på ikea, han skulle nog dödat mig innan vi kommit därifrån(ledsen love, du vet att du e min bästa vän, men vi kan bara inte gå i affärer ihop;)). Vi handlade för sjutton allt man kan tänka sig och de är faktiskt sjuk billigt. Ett skrivbord för 130kr liksom? Ska skriva ett tackbrev från alla studenter till grundaren av denna fantastiska kedja. (Rakel som flyttar runt i världen handlade inget som hon inte handlat förut på ikea igår, snacka om rutinerad IKEA älskare).

Hem vägen var ett helvete. Hur tog vi oss hem? Jag har minnesluckor! Tack för att de har billigt hemkörning iaf, räddade allas liv!

Ps: Hittade 1 cigarett paket, 1 penna, ett läppstift och en plastpåse i mitt element.. Hur e de ens möjligt?

Nu sitter jag på ett stökigt starbucks igen. Egentligen inte så mkt igen eftersom jag tycker starbucks luktar lite illa och är för stökigt, brukar försöka hitta små fik ist. Men eftersom jag behövde internet får väl detta duga. 

Igår höll var de kaos och oftast behöver jag lite tid för mig själv för att få distans på hela tillvaron. Nu börjar jag känna att allt kommer att ordna sig. Tror det var när Ria ringde och sa att vi kunde få vad som helst att kännas hemma mysigt som jag lugnade mig. Vi är tre personer som ska bo tillsammans och vi alla kämpar för att få det bra så vi får väl ta problemen som de kommer och klara av dem tillsammans.

Niklas verkar redan känna mig ganska bra. Han visste hur orolig jag var med vårt boende, och efter att berättat för honom om min mardröm där han försökte få mig att ligga med hyresvärden för att vi skulle få el så har han försökt lugna mig om boendet. Vår hyresvärd hade ringt honom och sagt att han bytt låsen så våra nycklar inte funka längre och att han gömt den nya nyckeln ute till oss. Detta har Niklas vetat i 1 vecka utan att säga nått till mig..tack gode gud för de, hade jag vetat de hade jag fått ett ännu större nervöst sammanbrott nu fick jag bara ett litet som kunde botas med kaffe.

Det är bara så här de första dagarna när man kommer från Sverige som man undrar vad det är man byter för. Varför betala skyhög hyra för en lägenhet mycket sämre än svensk standard? Men efter ett par dagar brukar jag komma på vad det är jag älskar med London, redan idag känner jag att det är mycket som jag har saknat. Det här är nog en bra stad för min rastlöshet, detta eller en liten stuga ute på landet, något mellanting verkar inte funka. Jag är lite ledsen över att jag missar hösten ute vid skärgården igen, tycker den är något av det bästa Sverige har och i år blir det igen inte mycket av den jag hinner njuta av.

Nu ska vi till ikea snart och köpa de nödvändigaste för att klara oss. Hur vi ska få hem allt har jag ingen som helst aning om.

Inte konstigt att folk blir över stressade och får huvudvärk när det finns ansöknings system som det i Danmark. Trodde jag skulle bli galen innan jag fått allt klart och ändå vet jag inte ens om jag har rätt papper. Då jag sökte till de Engelska universiteten var det samma sak, de var nog nästan värre. Blev till och med tvungen att ringa min förra chef och be henne skriva ett engelskt utlåtande om mig, stackarn, de är ju inte så lätt. Men där verkade jag fått med alla papper iaf, skönt det.

Efter att ha suttit och översatt danska till klockan 10 igår kväll bestämde jag mig att trotsa min kropp och gå ut på krogen på min andra antibiotika dag med feber och hosta. Fan ta min rastlöshet, har ju inte lugn att sitta hemma nu förtiden, kanske är det för att jag är ensam hemma.  Trodde det skulle var ett misstag men fy fan va skoj jag hade detJ Tänkte då inte missa Toves födelsedag bara för att jag ska var sjuk hela tiden, men alkohol mängden fick jag hålla på minimum, vill ju inte ta livet av mig heller. En av Toves kompis, kompisar tror jag, ärligt talat vet jag fortfarande inte vad han hette eller vem han var, vilket jag har dåligt samvete för då han visste vad jag hette och vem jag var. Hur som helst bestämde sig denna karl att ta mig under sitt beskydd hela kvällen och inte låta någon kille ens komma i närheten av mig. I vanliga fall så tycker jag om att vara självständig och kan faktiskt försvara mig själv men igår var jag riktigt sjuk och de var en bunt med riktigt konstiga människor på de där stället alltså så jag kunde inte låta bli att tycka de va gulligt. Tjejigt värre men ibland vill man bara känna att nån bryr sig och när jag är sjuk är jag hemsk, hatar att vara ynkligt!!!!, Lite synd kanske att jag inte kunde dansa med någon kille på hela kvällen pga denna namnlösa överbeskyddande människan men de va de fan värt..

Mitt sovrum ligger vägg i vägg med badrummet i vårt hus och de är sjuk sjukt lyhört, man kan liksom höra när nån river av toapappret. Detta verkar inte en av killarna i mitt hus fatta, han står och skriker i full jävla falsett i badrum, spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, han kan stå och göra sirener(typ de starkaste ljudet som kan komma från en karl) klockan 2 på natten. Just nu är ju inte klockan så mycket men det är ändå så jävla irriterande att jag får bita ihop tänderna och räkna till 10 för att inte gå ut och ge han en rak höger. Antingen är boxningen bra för mig då jag kan göra av med irritation och rastlöshet eller så gör den så att jag får mer lust att slå ner folk som irriterar mig(skulle jag så klart inte göra, iaf inte om dom är oskyldigt irriterande). Tror jag ist ska ställa mig utan för hans rum och slå några kastruller mot varandra och påstå att jag måste göra det för att öva på min trumläxa och att det är bäst akustik just där och att jag bara har inspiration just klockan 2 på natten;) Haha hämnden är ljuv:D

Gick en promenad för att köpa en cappucino och för att få lite luft men fick vända då jag ganska snart fick andnöd och trodde jag skulle hosta upp mina lungor. Men på den promenaden hann jag träffa tre st från min boxning, va fan är oddsen!?!?! Så nu kommer jag bli kallad pussy för resten av terminen, är man frisk nog för att promenera så ska man fan träna tycker dom, vare sig man går på antibiotika eller inte, vissa människor ska leka så macho.

Drömde inatt att jag var i en gränd med nån jävla idiot kille som slog ner mig, helt sjukt va verkligt de kan kännas. Han bara slog och slog, jag försökte ropa på hjälp för av nån anledning kunde jag inte röra mig. Just som han skulle sparka på mig vaknade jag upp. Tror jag hade en puls på 380 och kunde absolut inte somna om. Har så himla mycket såna här drömmar sen jag flyttade till London, kanske är för att så mycket skit händer mig hela tiden men det har lugnat sig lite sen jag började på boxningen igen.

 Vet att alla älskar våren och här är det faktiskt som vår nu, så folk börjar bli så där vår glada. Visst är det underbart med sol, klart jag håller med men jag hatar på ett sätt när våren börjar komma. Det betyder att man måste avgöra vad man ska göra till hösten. På hösten då vet man oftast avd man ska göra ett tag fram över, sen kommer våren, då ska ansökningar in, jobb ska sökas och så ska man försöka fatta beslut som får en att bli lycklig och inte bli fast i något mönster som andras förväntningar har bestämt. Inte lätt alltså..