Hemma över julen, sen är det nästan svårt att åka tillbaka, ändå så känns det som att bröstet blir lite lättare så fort jag landat på gatwick flygplats och lämnar planet.
Tänk vad jag oroade familjen efter gymnasiet, dom som tyckte jag var så bra när allt var som då. Efter att ha jobbat asset av mig i tre år för att få bra betyg på natur, skaffat pojkvän som stöttade mig in i det sista och haft planer på att bli advokat så, söker jag in på en sångutbildning, packar mina väskor, gjorde slut med Johan, bryter allt och flyttar till London. Inte konstigt att dom tyckte jag var bättre förr, samtidigt som jag aldrig nånsin känt mig mer som jag. Dom kanske aldrig förstod det men det var Johan som fick mig att åka till London, han var den som trodde på mig, även efter vi gjort slut. När jag var dålig, fick han mig att känna mig att jag dög och när jag var bra, fick han mig känna mig bäst. Jag är evigt tacksam för att han fick iväg mig hit, i början av psykologlinjen ringde han mig efter en av de värsta dagarna då jag bara ville hem
- Jag tycker folk e så jävla dömande och ytliga
- Skulle det bli bättre om du ändrade dig och inte var så bestämd med i allt du tycker?
- Antagligen, men fan heller att jag ändrar mig.
- Nej just det, jag älskar dig för det men sluta klaga och lev med det. Det har alltid vart ditt val, ryck upp dig för fan.
Det var nog allt vi sa, men sen blev det bättre. Så när jag åker hem så åker jag hem till två familjer, först min egen och sen Johan och hans familj. Detta tycker alla förstås är himla konstigt. Jag tror egentligen att bra ex-relationer är en kliché, när nån får en ny, hur ska det gå? Roligt att ha en kille som umgås nära med sitt ex, ingen lätt situation. Jag o Johan pratade om att säga att vi var kusiner då, om vi fick nya, men verkar ganska ohållbar lösning. Tänker dock att om jag träffar någon som bryr sig så varför skulle han vilja att jag bröt upp från min bästa vän, det skulle göra mig otroligt olycklig att vara utan honom.
Mamma och pappa tyckte psykolog var en otroligt dålig ide, de trodde jag skulle bli för personligt engagerad, vilket jag kanske kommer blir. Ärligt talat så blev jag ju fan fäst vid en vandrande pinne när jag hade en, och min kanin ska vi ju inte ens prata om. Men så fort jag började med musik, blev psykolog den bästa ide jag någonsin haft tyckte det, allt bättre än musiker. Nu när de accepterat att jag vill vara här i London och plugga är båda ett stort stöd och uppmuntrade gällande min utbildning, det betyder mycket.
Alla är tillbaka i huset nu, Niklas sa att nu kan vi börja hata varandra med en liten del av hjärtat igen, haha så är det nog, omöjligt att inte blir irriterad när man bor i en litet lägenhet att inte gå varann lite på nerverna men ärligt så kunde jag inte bo med bättre vänner. Och även om mamma å pappa tyckte att jag var gladare förr i tiden så kan jag inte komma ihåg att jag någonsin skrattat så mycket som jag gör hemma i lägenheten. Igår tyckte jag att jag och Niklas skulle adoptera ett barn, en liten plutt att ha i sängen och gosa med (ja vet att jag borde börja med en hund) Niklas tyckte det var en dålig ide för att då skulle vi behöva betala council tax eftersom ungen inte är student, som om det skulle vara första problemet?!?! Att vi inte ens skulle ha råd att ge ungen mat verkade inte ens övervägas.
Jag hittade på tal om hundar ett foto på en collie som jag fått som födelsedags kort när jag var fjorton (nej jag städar inte så ofta), hur larvigt som helst men den åkte med till London och står nu på mitt skrivbord precis som alla tjejer hade när de va i tolv-års åldern och inte hade upptäckt sex än. Skulle ju inte kunna leva på landet just nu, då jag till och med tycker Uppsala är hel dött, men en del av mig har ändå en barnslig dröm om ett hus vid vattnet och en stor brun-vit collie hemma. Helst en stor flygel i vardagsrummet också, och en stor säng med blå-vit rutiga lakan, som dom i hästens reklamen, tycker dom ser så mysiga ut. Får väl se hur det går med den planen men kanske nån dag. Nu är mitt första projekt att få syrran till London, saknar henne så otroligt och skulle vara så härligt att ha henne hos mig. Bästa sättet skulle va att få na o träffa en kille här, då skulle hon komma mer självmant, aja får bli morgondagens problem.
Din kommentar :